Just nu känns allt så overkligt, det känns som att jag inte alls hänger med. Dagarna bara rusar fram och jag kan inte göra så mycket mer än att försöka ta vara på varje ögonblick, varje minut och varje sekund. För snart kommer jag kastas in i en ännu overkligare verklighet. Jag förstår inte alls hur man kan känna så mycket på samma gång, hur alla tankar får plats i huvudet. För det är många det kan jag lova er. Framför allt undrar jag vad i helvete jag tänkte när jag bestämde mig. Jag är inte alls säker på att jag kommer klara det här, jag kan inte alls se mig själv helt ensam på andra sidan jorden. 

Insåg igår hur underbara vänner jag har för att inte prata om hur lättlurad jag är. Jag trodde att vi var påväg in till stan för ett resturang besök men icke sa nicke. Mina fina tjejor hade dukat upp massa gosaker på en filt. Så det var där kvällen spenderades, med massa prat och ännu mer skratt. Så glad att jag har er, vet dock inte vad jag har gjort för att förtjäna det men något bra måste det ha varit!

Börjar bli lite smått snadard att skriva ett inlägg och sen glömma publicera, livet verkar komma imellan. Nu sitter jag en centimeter ifrån dataskärmen och tangentbordet med kutig rygg som en närsynt gammal tant, anledningen är att jag är för lat för att hämta glasögonen och då får det bli såhär. Ska svepa mitt kaffe nu och sedan göra mig i ordning.